Kategori: Innan gård

Vårt sista bud är lagt

Vi bestämde oss för att fara ner till Småland för att besöka gården igen. Målet var att ta reda på vad vi verkligen känner. Är det verkligen värt allt? Ska vi lägga ner? Ska vi kämpa vidare?

20140111_132431

Fridslund är verkligen så himla fint. Jag känner mig fridfull när jag är där. Lugnet och skogen är så nära. Vi kan se vår framtid där, med barn som springer omkring, hönsen som sprätter och fåren som bräker. Vi kan se oss lyckliga där. Fiska på sommarkvällarna. Ta ett dopp i sjön. Andas frisk luft.

Vi la vårt sista bud på 1,6 miljoner. Mer kan vi inte ge. Vi har gjort allt vi kan, kämpat otroligt hårt. Nu är det bara väntan på resultatet kvar.

Värdering av lägenhet

Idag kom en mäklare från en mäklarfirma hit och gjorde en värdering på lägenheten. Efter alla jobbiga mäklare ville vi ha någon ordentlig, någon med gott rykte, någon ärlig. Någon som engagerar sig i vår lägenhet, ställer frågor och visar intresse. Någon som kan svara på spekulanternas frågor. Någon ärlig och kunnig. Vi får höppes på att dä stämmer.

Två generella känslor efter mötet:

  1. Vad underligt det känns att ha mäklaren på sin sida!?!?!? Vi har alltid varit i köpa-sitsen förut.
  2. Vad mycket mindre det är att tänka på med en lägenhet jämfört med gård!!! På en gård snurrar du omkring i flera byggnader och bedömer det utifrån tusentals kriterier. Vi är vana att ha mängder med frågor att fundera kring. Att sälja lägenhet är så mycket enklare. Mäklaren tittade på den och sedan var det inte mer med det.

I morgon kommer ytterligare en mäklarfirma för att titta på lägenheten. Dumt, tänkte vi, att endast arbeta med en enda.

Lånelöfte???

Äntligen! Vi har hittat Gården med stort G, något vi länge trott var omöjligt!!! Det är bra läge. Okej pris. Förutsättningar för diverse planer finns. Bra hus. Bra ladugård. Lagom avskilt. Nära till hav. Nära till sjö. Trevliga grannar. Fridfull stämning. Äntligen finns den där! Och så är det ett lånelöfte som står i vägen!!!!

Vi har talat med tusentals (om man avrundar uppåt till närmsta tusental) banker hit och dit. Gett olika förslag på lösningar för att få det att fungera. Så fort vi har en lösning på det som var problemet, hittar de ett annat problem. Trodde aldrig att det var det här som skulle sätta käppar i hjulen.

Fridslund, andra besöket

När vi idag (2013-12-08) hade Mannens föräldrar på besök passade vi på att fara ner till gården vi har på hjärnan!

Denna gång var vädret också på vår sida, snålblåst och snö. Iskallt. Istället för ägarna var det mäklaren som visade placet. Efter ett andra besök har väl egentligen inte vår bild ändrats så mycket. De rosa fluffiga molnen är nu helt borta och vi ser på allt med mer realitet (fortfarande med barn som leker med hönorna på gården, jag som påtar i landet och Mannen som grillar i solnedgången…). Nya erfarenheter och reflektioner är dock följande tre:

  1. Vi träffade grannen som äger marken runt omkring gården. Han var mycket öppen för att kunna arrendera och eventuellt bygga en brygga nere vid havet. Väldigt trevlig!
  2. Grannen berättade att det fanns en sjö precis intill gården, max en kilometer ifrån. Badvänlig sjö där man kan fiska abborre, mört och flodkräftor!!! ÅÅÅhhh! Nu börjar de rosa molnen trippa tillbaka igen!! Detta är en av mina största drömmar; att gå upp tidigt på sommarmorgonen, ta på löparskorna, springa en runda och avsluta med ett dopp i en sjö där jag fångar en abborre med tänderna och sedan äter till frukost. Närå, det där med fisken var påhittat. Men på riktigt: det finns inget finare och mer friare jag kan tänka mig än den där springturen och morgondoppet. Mitt hjärta typ vibrerar (på ett bra sätt) när jag tänker på detta. Det skulle vara en dröm som går i uppfyllelse.
  3. Vad vi ska använda gården till. Tidigare har vi tänkt att ha gården för någon slags produktion, exempelvis gårdsbutik, bed&breakfast, café, gårdsrestaurang… Nu ser vi det mer som vår hobbyverksamhet. Att vi har arbete vid sidan av och att detta är vårt intresse, att vi på detta sätt får vår dröm om mer självhushållning uppfyllt. Passar också mig väldigt bra eftersom jag tycker mycket om mitt arbete och gärna fortsätter med det.

Om ett par veckor ska vi ha ett möte med banken, tills dess fantiserar vi om vilket staket vi ska bygga, hur vi ska anlägga odlingar och var vi ska bygga ner Mannens studsmatta.

På femtioelfte visningen

 

Idag (2013-11-23) har vi varit på vår femtioelfte (som min fröken i F1:an alltid sa, “Men! För femtioelfte gången! Ni ska inte peta i varandras ögon!”) visning av en gård. Det börjar nu bli svårt att minnas alla platser vi har besökt, alla gårdar vi har tittat på. Redan när vi hittade denna på nätet blev vi galet förälskade, sådär som vi visserligen alltid blir när vi hittar en ny gård.

Förutsättningarna för att titta på en gård var i princip perfekt denna dag. Vädret var i dagligt tal dåligt: blåsigt och kallt. Ett par regndroppar hade inte skadat. Det var höst och den där tiden på året då allt bara är grått och tråkigt. Perfekt! Vi hade lantisexperter med oss, i form av mina föräldrar, och det var säljarna som skulle visa gården.

Gårdens namn: Fridslund
Storlek: Totalt 5,5 ha; 3 ha skog och 2 ha betesmark.
Utsatt pris: 1 550 000 :-

Säljarna verkade väldigt bra. De försökte inte försköna utan berättade rakt av hur det stod till. Vi upptäckte att varken köpare eller säljare bör göra sig osams med varandra i detta läge, eftersom säljarna innehar en sommarstuga cirka 1 km från gården. De berättade att grannarna var trevliga och att det nog finns möjlighet att arrendera mark.

Boningshuset är ett traditionellt litet rött hus, bestående av en stor “låda” och ett antal mindre boxar i form av utbyggnader åt alla möjliga håll; en bakåt, en framåt och en åt sidan. Husets storlek passar bra så länge vi är två, men när vi någon gång i framtiden önskar tillökning är en förändring på huset oundviklig. Mannen funderar i banorna att bygga ut en till box åt andra sidan, jag (som vill att huset ska se någorlunda vackert ut) säger blankt nej. Jag försöker få över honom på min sida genom att prata om att han ju alltid önskat att bygga sitt egna hus och att vi då kan bygga ett halmhus. Matchen är avgjord. Köket är litet (men med en stenugn) och badrummet innehåller den mest osmarta lösning jag någonsin sett. Fönstret dit är nämligen ett vanligt, stort fönster. Står du och knackar på dörren till huset ser du direkt, väldigt klart och tydligt, vem som duschar eller vem som klämmer på toaletten. Ytterligare en nackdel med huset är att det är oljefyllda elelement, men det finns en luftvärmepump. Annars är huset okej, det behövs läggas takpapp, behövs sättas in en fläkt i torpargrunden och isoleras på tak. Det är nyrenoverat, fräscht, mysigt och framför allt inflyttningsbart.

Ekonomibyggnaderna på gården är av varierande kvalitet, kan man minst sagt säga. Ladugården har en bra grund och kan med ganska enkla medel (tror vi) fixas i ordning. Jordkällaren behöver fixas till, trät är ruttet. Lekstuga, hönshus och hönsgård samt ett minihus av okänt syfte (hundkoja?) ska jämnas med marken så snart vi kommer över gården. Ett växthus finns att tillgå, men det är lågt i tak och behöver lagas på diverse ställen för att kunna användas. En lada med potential till att bli ett gästhus finns också.

Omgivningen är i allmänhet fin. Gården ligger avskilt som sista hus på vägen(!!!) men det räcker ändå med 15 minuter i bil för att komma till en stad och 7 minuter för att komma till stor väg. Som namnet avslöjar (Fridslund) är det en väldigt fridfull plats. Det är 500 meter till havet (genom skogen) och där finns en liten sjöbod att använda.

Efter första besöket kan Mannen och jag nog enas om att vi-har-hittat-en-gård-och-svävar-på-moln-och-drömmer-om-hur-fantastiskt-det-kan-vara-perioden är över. Vi ser mer realiteten i det hela. Det som lockar, och som är specifikt för just denna gård vi tittar på, är att det inte åligger några stora behov av renovering. Vi kan helt enkelt flytta dit och påbörja det vi vill göra. Det känns så lustfyllt och rogivande. Samtidigt har gården ett perfekt läge. Vi är fortfarande intresserade.

Vad nästa steg är? Om två veckor kommer Mannens föräldrar att besöka gården med oss. Nu ska vi göra en TO DO-lista över vad vi vill och måste göra med huset. Sedan måste vi som vanligt fundera över hur vi kan lura banken…